Vi på i-Balans väljer att se möjligheter. Det räcker inte med att högljutt ropa- håll din budget, spara pengar, eller att tro att billigast och snabbast alltid är bäst. Att använda produktivitet som utvärdering i vård och omsorg riskerar att leda verksamheten i helt fel riktning när det gäller effektivitet. Alla känner nog till vad pinnstatistik kan leda till. Verksamheten börjar sakta men säkert vända sig till grupper som har små stödbehov för att ge så många som möjligt minsta möjliga insats. Har verksamheten sedan en ekonomisk fördel av detta arbetssätt finns det ju ännu starkare incitament för att driva på en utveckling att välja bort patienter och brukare med mer komplexa svårigheter som är mer resurskrävande. Verksamheter som krymper sina erbjudande kring stöd och hänvisa vidare till andra igen och igen. En situation som jag tror många med kroniska sjukdomar, åldrande och sammansatt problematik känner igen. 

Vi måste våga utmana och tänka på nya sätt, att utmana rådande utvärderingsmetoder och starta i vår kärnverksamhet. Att identifiera våra brukares önskemål, verkliga behov och behovsnivåer och utifrån detta bygga våra erbjudanden och verksamhetsinnehåll utifrån lagstiftningen och dess intentioner. Detta benämner vi på i-Balans som BRB (Behov och Resurser i Balans). Varje verksamhet som vill arbeta på detta sätt börjar med en kartläggning av hur målgruppens behov och behovsnivåer ser ut och också förändras över tid. Därefter kan vi formulera hur vi bäst möter behoven – att våga tänka nytt och ifrågasätta det sätt vi arbetar på och hur väl de verktyg vi har fungerar för att lösa brukarnas olika problem på det mest kostnadseffektiva sättet. Att se brukarnas egna resurser, se vilka hinder som finns och hitta lösningar på den nivån som motsvarar behovet. För detta behöver vi en stödbehovsmätningsmetod som ger en god överblick över behoven och också synliggör var obalansen mellan behov och resurser finns för att upptäcka effektivitetsbrister i hur vi verkställer beslut och ger stöd.  

Att använda all den kunskap som finns i verksamheterna hos de olika professionerna, att ge verksamheten verktyg för egenutvärdering utifrån ett brukarperspektiv ser vi som ett sätt att arbeta med ett tillitsbaserat ledarskap och nära vård, att ha tilltro till de som arbetar närmast brukarna skapar den optimala förutsättningen för utveckling och förändring och på köpet gör omvårdnadyrken mer attraktiva.

Dela med vänner som vågar tänka utanför boxen och låt oss starta nu!